Miljonprogrammet var en svensk bostadspolitisk satsning som genomfördes mellan 1965 och 1974. Syftet med programmet var att bygga en miljon nya bostäder för att möta den växande efterfrågan på bostäder efter andra världskriget. Programmet genomfördes under en tid av stark ekonomisk tillväxt i Sverige, och finansierades av höga skatter och lån.

Miljonprogrammet ledde till byggandet av över en miljon nya bostäder i hela landet. De nya bostäderna var ofta höga hyreshus eller radhus, och var utformade för att vara funktionella och kostnadseffektiva. Många av bostäderna hade också moderna bekvämligheter som centralvärme, hissar och balkonger, vilket var en stor förbättring för många av dem som flyttade in i dem.

Miljonprogrammet har haft stor inverkan på det svenska samhället och bostadsmarknaden. Många av bostäderna som byggdes under programmet är fortfarande i bruk idag, och de har format den svenska stadsbilden. Programmet har dock också fått kritik för att ha skapat stora, anonyma bostadsområden med bristande social sammanhållning och höga kostnader för underhåll och energi.

I dag finns det en ökad efterfrågan på hållbara och miljövänliga bostäder, och många av de gamla Miljonprogramshusen renoveras för att möta dessa krav. Samtidigt fortsätter den svenska regeringen att satsa på att bygga nya bostäder för att möta den växande efterfrågan på bostäder.

Blåbetong användes som byggmaterial i vissa delar av Miljonprogrammet. Blåbetong var ett vanligt byggmaterial under tiden då Miljonprogrammet genomfördes, och användes i många av de höghus och radhus som byggdes under programmet. Blåbetong var ett billigt och hållbart material, men det innehåller även radium som kan brytas ner och bilda den farliga gasen radon.

Efter upptäckten av riskerna med radon har många av Miljonprogrammets blåbetonghus genomgått radonsaneringar för att minska riskerna för hälsoproblem. Dessutom finns det numera regler och krav för byggnadsindustrin för att minimera radon vid nybyggnation och renovering av befintliga byggnader.